Ett svårt beslut
Ni som följt vår resa till Spanien har läst att vår trogna följeslagare Alladin fått problem med vattenkastningen. När vi kommit på plats i Spanien blev det bara värre trots medicinering och så småningom blev det helt stopp. Natten mellan torsdag och fredag att blev hemsk då Alladin behövde gå ut var och varannan timme. Trots att han försökte och försökte blev det inget resultat. Det var smärtsamt att se honom sitta på huk och försöka gång på gång. Samtidigt som han vände sina bedjande ögon emot oss! Fredag morgon fick vi akut uppsöka kliniken. Han tömdes då på drygt 1 liter urin och fick en smärtstillande spruta. Vi återvände till bilen och han hade då svårt att gå och bakbenen bar honom inte utan jag fick bära honom. När vi kom till campingen sov han en god stund, men när han vaknade verkade han alldeles förvirrad. Var inte intresserad av maten och gav ifrån sig ljud som lät som gråt. Verkade nästan rädd för oss också.
Efter samtal med Emma och senare på kvällen med veterinären, fann vi oss tvungna med tanke på de dåliga prognoserna, han hade diagnostiserats med en tumör på prostata, att låta Alladin somna in. Klockan 19 den 8 februari lämnade han oss under tårar.
Nu sörjer och saknar vi alla den goda kamrat som Alladin varit. Han har fått mycket kärlek under sitt nästan 14-åriga liv och han har i sin tur skänkt oss alla mycket glädje och uppskattning och vi saknar alla honom väldigt mycket.
Det kändes tomt när vi senare på kvällen återvände till husbilen. Vid frukosten i morse saknade vi nosen i knät och den bedjande blicken som önskade en bit av smörgåsen!
Idag (9/2) har vi vandrat flera timmar i bergen. Samtalat om Alladin och gråtit. På hemvägen blev det ett dopp i havet.
Alladin har somnat in 8/2 2019
Beklagar er förlust av en trogen och kär följeslagare����. Nu blir han en änglahund��
SvaraRaderaKommer att följa er blogg.
Vi är också nusbilsägare och planerar Spanienresor.
Må väl, Lotta o Håkan o lille H